Vad var katalysatorn för att hitta ditt syfte? 

Det var en händelse som planterade ett riktigt stort frö. När jag bodde i Mumbai 2005 var jag volontär på ett dagcenter för gatubarn med drogberoende. Det var en pojke, Kiran, som kom dit varje dag. Men en dag var han borta. Jag började hålla utkik efter honom, jag hade ett foto i väskan, och letade i staden som en galning. Jag gick bakom tågstationen och såg barn med sår överallt från heroin. Det var barn som var så unga som åtta år och döda kroppar. Jag kunde inte hitta Kiran. Jag gick hem och det var så tydligt hur mycket orättvisa det finns i världen. 

Så åkte jag tillbaka till Amsterdam och råkade ut för en bilolycka 2008. Jag fick gå på rehab fyra dagar i veckan. Ena dagen hade jag ett bra jobb och nästa kunde jag inte göra någonting. Jag var där med två andra personer som hade varit med om olyckor och vi tre försökte bara överleva. Vi försökte hela våra kroppar, men det är även en mental process. Jag gick från att tänka att ”allt är möjligt” till ”okej, det här är mitt liv nu.” Det var en av de gånger i livet då jag började ifrågasätta mig själv. Vem är jag? Jag minns ett tillfälle 2010 så tydligt när jag tittade ut genom fönstret och funderade över ”vad är det jag gör?” Så jag skrev in ”fattigaste området i Mumbai” på min dator utan att tänka, och så dök det här red-light-området upp, och då sa jag till min chef: ”Jag åker, snälla, får jag göra det?” 

Hur var din resa mot att fullborda ditt liv? 

Jag satte mig på ett plan och gick sedan ut på gatorna. Man ser alla människor som sitter där och jag tänkte att jag skulle kunna gråta i varje gatuhörn, men jag kunde även tänka ”Okej, ni föddes här och jag hade tur som föddes i en säker och trygg miljö”. Från dag ett var jag väldigt tydlig. Det är inte Moder Teresa som är här och säger ”Nu fixar jag det här”, utan låt oss fixa det tillsammans. 

Jag kavlade upp ärmarna och sa ”Okej, låt oss få barnen till skolan, speciellt flickorna”. Så jag började knacka dörr på skolorna och när jag kom till den tionde skolan tog de emot dem. De sa dock att det fanns ett villkor: de måste kamma håret, borsta tänderna, bära uniform – hygienregler. Jag ringde Raymond och frågade om Rituals kunde bekosta det och det gjorde man. Det var då Tiny Miracles föddes. 

När känner du dig som mest levande?

Jag känner mig levande när jag vaknar tidigt varje morgon och har två timmar för mig själv, helt i tystnad. Jag kan sjunka djupt in i mig själv. Och jag känner alltid att det finns en väldigt stor ändlös tomhet inuti mig, där jag hämtar min energi under dagen. Jag sitter på källan, det är en ändlös energikälla. Dessa två timmar är grunden som jag måste utgå från. 

Vad står på din bucket list? 

Jag skulle älska att bestiga Mount Everest – det har funnits i mina tankar länge. Jag kommer att dö fridfullt om andra människor börjar göra det vi gör med Tiny Miracles, att vi kan visa världen att det finns en plug-and-play-lösning för att inkludera samhällen i utanförskap in i ett levande samhälle.Det här är mitt ultimata mål, att alla kopierar vårt arbete.Eftersom då kan vi ha så mycket mer inverkan på människor, göra mer och föra världen närmare tillsammans. 

Den här artikeln är en del av vår masterclass Hur du kan hitta ditt syfte, en serie med artiklar och videofilmer som är utformade att hjälpa dig att leva ditt liv med mer mening. Om du vill börja avtäcka myterna kring syfte, ta fram vad som får ditt hjärta att slå snabbare och få mer glädje i livet, hittar du resten av innehållet här.