Mangroveträden är livsviktiga, men ta oss inte på orden – hör vad invånarna i Sundarban har att säga om varför området behöver återbeskogas

I år har vi samarbetat med ledande miljöorganisationer för att plantera, skydda eller återställa ett träd för varje refill du köper. Varför? Jo, för att världen behöver fler träd. Antagligen vet du redan hur bra träd är för vår planet. De berikar marken, absorberar koldioxid ur atmosfären och mycket mer. Vad du kanske inte vet är hur viktiga dessa trädprojekt är för vissa samhällen i världen. I år har vi bland annat fokuserat på att återställa mangroveskogen i floddeltat Sundarban vid Bengaliska bukten. Vi har pratat med några av samhällenas invånare om hur projektet har bidragit till att förändra deras liv och områdets framtid.  

Varun och Subola Mondal 

Detta är familjen Mondal. Varun och Subola bor med sina två små barn i ett plåtskjul på pålar alldeles intill en flod i Sundarban. Förr i tiden var flodstranden bevuxen med mangroveträd som försåg de lokala byarna med en fysisk barriär mot stormar och översvämning. Dessvärre har sådana naturkatastrofer blivit vanligare på senare år. ”Klimatet har blivit extremare och mer oförutsägbart”, förklarar Subola, vars by har drabbats av klimatförändringarna. En studie visar att 24,5% av träden har försvunnit under de senaste tre decennierna, och de starka skogarna som tidigare utgjorde en effektiv buffert som skyddade lokalborna har nu luckor där vind och vatten kan tränga in till byarna i området.  

År 2020 orsakade den kraftiga cyklonen Amphan stor ödeläggelse i östra Indien. ”Det var en svår tid”, berättar Varun. ”Jag minns fortfarande att högvattnet nådde sin kulmen vid lunchtid, men i stället för att sjunka tillbaka fortsatte vattennivån att stiga. Sedan kom översvämningen. Vår båt rycktes med. Jag kämpade för att rädda båten, men det gick inte.” Under stormen steg vattennivån över golvet i deras bambuhydda. Barnen fick vara i sängen medan Varun och hans fru höll sig fast i den för att inte drunkna. ”När vattnet nådde vårt hus flyttade vi till en släkting som bor på höglandet. Vi stannade där i 5–6 dagar, och när vi återvände fanns det knappt något kvar av vårt hem. Allt hade spolats bort av översvämningen.” 

Det är illa nog att det händer en gång, men de kraftiga stormarna och översvämningarna kommer 2–3 gånger om året. Och utanför byarna har naturkatastroferna långvariga effekter på landskapet. ”Översvämningarna får marken att erodera så att floden utvidgas på vår sida”, förklarar Subola. ”Numera läcker tidvattnet in i vårt hus varje fullmåne. Ibland när det är högvatten kommer det in ormar också. Jag vet inte hur länge vi kommer att kunna överleva här.” Projektet i området går ut på att plantera, skydda och återställa de viktiga mangroveskogarna, och även om det tar många år för skogarna att växa till en skyddande barriär ger det invånarna hopp. Både Varun och Subola har arbetat i projektet med att plantera ungträd i plantskolorna. ”Det bästa med att jobba i projektet är vetskapen om att ungträden jag planterar i plantskolan kommer att växa till en tät skog och skydda oss mot framtida naturkatastrofer.” 

Innan Varun började arbeta med odlingarna var fiske hans huvudsakliga inkomstkälla. Varje dag gick han upp när högvattnet drog in (vanligen kl. 2.00–5.00), och ibland tillbringade han hela natten i båten för att förbereda fiskenäten inför högvattnet. Ibland färdades han långt söderut till floderna vid öarna Bakkhali och Mohsuni och även norrut med sin encylindriga motorbåt. Väl medveten om riskerna för höga vågor och kraftiga vindar fortsatte han ändå längre norrut i jakt på bättre fiskevatten för att kunna försörja sin familj. ”Visst är det skrämmande”, säger Varun, ”men det är enda sättet för oss att förtjäna vårt levebröd. Det finns betydligt mer fisk i havet än i floden, och därför tyckte jag det var värt att ta risken.” Sedan han började jobba i projektet behöver Varun inte ta samma risker eller fiska lika länge. ”Nu behöver jag inte fiska varje dag längre. För det mesta jobbar jag i plantskolan i stället”, förklarar Varun. ”Jag kan tillbringa mer tid med familjen”, tillägger Subola. ”Plantskolan ligger precis bakom vårt hus, så jag kan se till barnen medan jag jobbar.” Båda hoppas att deras barn ska få växa upp bakom de skyddande mangroveträden i ett blomstrande samhälle där människorna lever i harmoni med naturen.  

Klicka här för att se vårt breda sortiment av smarta refiller.

Anil Mistry 

Den före detta tjuvjägaren Anil Mistry arbetar numera som naturvårdare och är den på ön som folk vänder sig till med frågor om projektet som skyddar både människor och djur i området. Han har levt hela sitt liv på olika öar i Sundarban och känner landskapet som sin egen ficka. Men Anil har inte alltid skyddat skogarna. För många år sedan gjorde han det motsatta när han högg ned träd och tjuvjagade tigrar. ”Jag började med tjuvjakt för att det var spännande, och vi brukade jaga rådjur för köttets skull”, minns Anil. ”Jag visste att det var fel, men tjuvjakt var vanligt i mitt område och på den tiden saknades både regler och medvetenhet.” Men Anils deltagande i tjuvjakterna fick ett abrupt slut när han bevittnade en scen som fick honom att tänka över sina handlingar. ”Jag ändrade åsikt under en otäck incident där jag såg ett rådjurskid dödas av andra tjuvjägare rakt framför sin mamma.” Den dagen slutade han helt med tjuvjakten och började i stället patrullera och skydda skogarna.  

Trots farorna det medför att komma nära de stora kattdjuren och riskera att bli attackerad jobbar Anil outtröttligt för att skydda tigrarna i Sundarban. Sundarban är ett Unesco-världsarv och betraktas som ett känsligt och komplext ekosystem där den biologiska mångfalden är viktig. Den utrotningshotade bengaliska tigern spelar en nyckelroll i ekosystemet. Från sin plats längst upp i näringskedjan begränsar den bestånden av växtätare som har träd och andra växter som föda. På så sätt skyddar de skogarna. Eftersom samhällena ligger så nära skogarna är det inte ovanligt att en tiger vandrar in i en by. Naturligtvis orsakar det panik, och det har hänt att tigrar blir skadade eller dödade när byarnas invånare försvarar sig. Naturvårdare som Anil arbetar för att höja medvetenheten om djurens betydelse och hitta sätt att skydda dem. ”Det har skett en stor förändring i förhållandet mellan djur och människor. Förr i tiden såg man tigern som en fiende, men nu har folk insett att tigrarna bevarar skogen och därmed deras levebröd.” 

Under en vanlig arbetsdag i projektet patrullerar Anil i området, träffar skogvaktare, övervakar mangroveodlingarna, samtalar med byarnas invånare och anordnar medvetandehöjande kampanjer. Han brinner för att rädda de lokala mangroveskogarna. ”Om vi inte bevarar flodbankarna kommer det att bli svårt för människor att leva i Sundarban.” 

Vi vet hur viktigt det är att stödja projekten och skydda flodbankarna, skogarna och de lokala samhällena. Och du kan hjälpa till. För varje refill du köper fortsätter vi att plantera, skydda eller återställa ett träd, antingen i Sundarban eller i ett annat av våra projekt runtom i världen.