Skin Stories: Ett samtal med Denise Boomkens

Välkommen till Skin Stories. I den här serien lyfter vi fram kvinnor och deras hud, precis som de är. 

Så många av oss har osäkerheter när det gäller vår hud, och det är troligt att den inte lever upp till skönhetsindustrins orealistiska krav (vilken chock). Är det inte dags att vi börjar prata om hur riktig hud ser ut? Idag talar vi med författaren, fotografen, content creatorn och den ålderspositiva förespråkaren Denise Boomkens. Det här är hennes Skin Story. 

Vad betyder skönhet för dig?  

Skönhet är väldigt mångsidigt. Jag tycker att det är trist att ha en sorts perfektion och fulländad skönhet. Det är fint när ett ansikte har karaktär. Man märker när någon känner sig självsäker och trygg och mår bra i sig själv.  Det är vad skönhet är för mig. 

Vad är din inställning till åldrande? 

Saker och ting förändras, men de förändras inte till det bättre eller sämre. De förändras bara. Jag tror att allt blir enklare, bättre och mer inspirerande när man accepterar att man blir äldre och att livet består av olika skeden som går in i varandra. Det finns inga gränser för vad du kan åstadkomma. Du kan alltid byta jobb, utbildning, skola, man – du kan göra vad du vill.  

Sedan jag startade mitt projekt, Ageing Unapologetically, har min syn på åldrande ändrats helt och hållet. Jag har fotograferat och intervjuat omkring 150 kvinnor under resans gång, och var och en av dem har inspirerat mig. Det har varit underbart. 

Hur har moderskapet påverkat din syn på åldrande? 

Jag hade en fantastisk karriär som fotograf och reste runt i världen. Plötsligt var jag 38 och ville fortfarande ha barn.  Jag gick till många sjukhus och talade med flera olika läkare under den tiden och fick höra så många gånger att det var för sent att skaffa barn. Mina ägg var gamla, jag var gammal, min kropp var gammal.  Ser man till en kvinnas fertilitet stämmer det förvisso. Men det kändes verkligen som om jag fick en stämpel i pannan:   Jag är gammal. Sen blev jag gravid vid 39 och fick min son vid 40 och då kändes det inte alls så. Jag kände mig inte gammal eller som en äldre mamma. Jag kände mig ålderslös. Jag har aldrig haft så roligt. Jag kände mig vacker. Jag känner mig fortfarande ung vid 48. 

Vilket budskap vill du förmedla till din son om åldrande?  

Min son är åtta nu och han säger ibland, ”mamma, du har rynkor”. Jag svarar alltid att det beror på att jag skrattar mycket. Du får mig att le så mycket att jag får rynkor. Jag är glad över att jag har ett fantastiskt liv och att jag har samlat på mig rynkor – jag är stolt över dem. Jag vill att han ska veta att det är en väldigt normal process, att det är normalt att bli äldre och att det inte är något fel med att kroppen förändras.  

Vad inspirerade dig att starta ditt projekt Ageing Unapologetically?  

Efter att jag fått min son bestämde jag mig för att integrera mig i samhället igen och hitta min nya plats och mitt nya jag inom det.  Det fanns ett stort tomrum, det saknades tidskrifter som vände sig till kvinnor i min ålder eller äldre.  Det fanns verkligen inte några Instagramkonton med coola eller inspirerande kvinnor i min ålder.  Så jag bestämde mig för att skapa ett själv.  Jag påbörjade det här projektet genom att ta bilder på kvinnor över 40, men också över 50, 60, 70 (jag hade till och med en dam som var 102), för att visa världen hur vackert det är att åldras. Hur tidlös skönhet är.  Jag ville skapa en ny slags gemenskap med alla dessa kvinnor och också hjälpa yngre generationer av kvinnor att åldras med självförtroende och utan att be om ursäkt. 

Vad anser du om kvinnlig representation i media idag? 

När man inte kan spegla sig i media, i tidskrifter eller på Instagram är det verkligen svårt att hitta vägen.  Kvinnor är ofta väldigt blygsamma och tänker ”Okej, jag borde tona ner mig lite eftersom jag är lite äldre nu”, och jag vill visa världen att man inte behöver tona ner sig. Man kan vara sig själv.  Jag hoppas och tror i hemlighet att detta långsamt håller på att förändras för kvinnor och det gör mig väldigt glad. Vi är inte där än, men vi är på väg. 

Vad var din syn på att åldras när du växte upp?  

Jag hade två väldigt viktiga kvinnor i mitt liv när jag var ung. En var min mamma, och den andra var min mormor. Och de hade väldigt olika åsikter om åldrande.  Min mamma hade en väldigt avslappnad inställning till det. Hon omfamnade varje ålder och accepterade var hon befann sig och fortfarande befinner sig i livet. Det är fint att se en kvinna som är självsäker och nöjd med sig själv.  Min mormor var å andra sidan rädd för det.  Det var sorgligt att se henne klamra sig fast vid ungdom och försöka se yngre ut.  Så som väldigt ung kvinna tog jag del av bägge berättelser och valde att köra på min mammas version. Man kan inte vara ung för evigt.