Skin stories: Ett samtal med Mia Maugé

Välkommen till Skin Stories. I den här serien lyfter vi fram kvinnor och deras hud, precis som de är. 

Så många av oss har osäkerheter när det gäller vår hud, och det är troligt att den inte lever upp till skönhetsindustrins orealistiska krav (vilken chock). Är det inte dags att vi börjar prata om hur riktig hud ser ut? Idag talar vi med Mia Maugé, modell, offentlig talare och förespråkare för åldersinkludering. Det här är hennes Skin Story. 

Kan du beskriva din hud för oss? 

Jag skulle kunna räkna upp allt men jag tror, med tanke på sättet vi alla är programmerade, att allt skulle låta negativt.  Jag skulle kunna säga att jag har öppna porer, rynkor, mörka fläckar.  Jag skulle kunna säga att jag håller på att förlora elasticitet och fyllighet.   Men det här är mitt ansikte, och mitt ansikte berättar en historia. Mitt ansikte visar att jag har funnits länge och att det borde uppskattas. Så fungerar dock inte vårt samhälle, och det är det jag står upp för. Vi borde inte se det negativa i en mogen persons ansikte, vi borde se att de har erfarenhet, visdom och en hel del att erbjuda.  

Hur har du sett din hud utvecklas genom åren? 

Jag lade förmodligen märke till mina första melasmafläckar när jag var i 45–49-årsåldern när någon frågade mig om jag hade ett födelsemärke (jag hade inte ens märkt det), och de har blivit allt fler med tiden. Jag gillar faktiskt var de är placerade på kinderna och mönstren, det stör mig inte längre att se dem. Jag har dock en fläck ovanför mitt ögonbryn som inte känns lika kul, eftersom det får mina ögonbryn att få en lite udda form. Men jag kanske vänjer mig vid det också en dag. Ens hud förändras alltid, och jag tror att man har en anpassningsperiod när saker och ting förändras och man fokuserar på det. Med tiden blir det dock bara en del av dig. 

Har du alltid varit intresserad av hudvård? 

Nej, i tjugoårsåldern tog jag min hud för givet. Jag använde samma tvål i ansiktet som på kroppen och använde babyolja för att pressa i solen – jag tog inte alls hand om min hud. Jag ångrar inte det om jag ska vara helt ärlig. Det kanske är därför jag har melasma, men det visar bara att jag var bekymmerslös i tjugoårsåldern.  Sedan kom min kamp mot åldrande. Min hudvårdsrutin nu handlar dock mer om att få en stund för mig själv. Jag checkar in med mig själv och utövar tacksamhet samtidigt.  Även om jag inte gör något annat tar jag mig alltid tiden med min hudvård. 

Vad är din inställning till åldrande? 

När jag närmade mig 40 började jag omedelbart att känna av effekterna av åldersdiskriminering i samhället (som sedan gav upphov till en slags inre åldersdiskriminering inom mig själv). Det känns inte som att man uppskattas för sina livs- eller arbetserfarenheter på jobbet så snart man ser äldre ut. Samhället är fixerat vid ungdom. Många varumärken riktar sig till den målgruppen och ignorerar mer mogna personer (som faktiskt har disponibla inkomster!) Så det handlar bara om representation. Jag tror att alla vill bli sedda oavsett ålder. 

Vad anser du om representationen av kvinnor i media? 

Det känns som om mogna kvinnor antingen förbises helt eller skildras som stereotyper. Någon i min ålder utmålas ofta som den besvärliga svärmodern, en gosig mormor, eller kanske en cool faster om man har tur. Men det finns så mycket mer mångfald i mitt åldersspann, och jag ser inte tillräckligt av det. Ofta är jag den enda personen som ser ut som mig på en plåtning. Vare sig det är min ålder, min hudton, min hårfärg eller hårtextur.  Det känns som ”tokenism”, men det gör inget.  Små steg leder till stora förändringar och det är på gång. Jag är tacksam över att vara en del av det.  Bara det faktum att jag delar med mig av min historia här är förändring.   

Vilken roll spelar sociala medier i ditt liv? 

Det har ändrat mitt liv fullständigt.   Det har gett mig en plattform att få kontakt med andra likasinnade och höja min röst när det gäller frågor som rör åldersdiskriminering.  Det har också gett mig en plats där jag får vara synlig som en kvinna i medelåldern och visa människor hur det ser ut och hur jag väljer att leva. Jag behöver inte förlita mig på media för att ge mig representation, jag ger det till mig själv.  

Har du alltid känt dig bekväm i din egen hud? 

Som ung kvinna på 80-talet var size zero skönhetsidealet. Jag är inte en size zero och har aldrig varit det.  Jag har höfter och lår och fick signalerat till mig att det var något som behövde åtgärdas.  Så jag satsade tiotals år på att jaga en ouppnåelig kroppstyp.  Jag var tvungen att konfronteras med dessa osäkerheter när jag blev modell vid 54 års ålder. Jag blev kontaktad och scoutad på Instagram om att bli modell och min omedelbara reaktion var den vanliga – ”Jag kan inte, jag är inte en size zero, jag motsvarar inte idealbilden.” Men sedan tänkte jag, ”Mia, din representation är betydligt viktigare än dina osäkerheter”.  Så jag slog till.   

Ett av de bästa jobben jag gjort var för en underklädeskampanj.  Jag sov bokstavligt talat inte natten före. Jag var så nervös men visste hur viktigt det var att se någon över 50 som äger sin kropp och visar den för världen. Jag var tvungen att dansa i bh och trosor och till min förvåning släppte alla hämningar.  Jag blev euforisk.  Den stunden ändrade allt för mig.  Jag är inte perfekt, då och då dyker den där negativa rösten upp, men jag har på det stora hela lärt mig att tysta den. 

Hur har moderskapet påverkat din syn på åldrande? 

När jag befann mig mitt i min kamp mot åldrande brukade jag se på mig själv i spegeln och säga något negativt om mig själv högt.  Min äldsta dotter påpekade, ”mamma, tänk efter, om tio år kommer du att se tillbaka på dig själv nu och tänka, vad var det jag klagade på?” Jag ”var vacker” – det var hennes ord.   Hon var då 16 år och jag tänkte, OK du kloka kvinna! Tack för den. Men jag glömde det inte.  Jag tänkte bara att hon hade så rätt och att det var så betydelsefullt att det kom från henne.   

Båda mina döttrar har pressat mig att sluta färga håret eftersom de tyckte att det skulle vara vackert. Det tyckte faktiskt jag med, jag gillade bara inte vad det stod för.  Nu går det inte en dag utan att en person säger något fint till mig.  Jag hade inte hållit på med det jag gör idag om jag inte hade slutat färga håret.  Jag kallar det för min silvergråa magi. Det väcker något hos människor, vilket jag tycker är fint.