Det finns människor som utmärker sig. Personer vars mål är så ambitiösa och djärva att de överlämnar sig helt åt ett högre syfte. De är inspirerande förebilder för oss andra, eftersom de visar vad som är möjligt om man bara bestämmer sig och fokuserar på ett mål.
38 400 kilometer på vägen mot upplysning
Ett av de mest extrema exemplen är tendaimunkarna, en buddhistsekt som lever i bergen utanför Kyoto. Denna munkorden utövar kaihōgyō, vilket ordagrant översatt betyder ”ta sig runt berget”. Det är en gammal tradition som går ut på att offra kroppen till Buddha i hopp om att nå upplysning i detta liv.
Varje morgon i 100 dagar ger sig aspiranterna ut för att löpa och gå 30 km upp och ned i de omgivande bergen där de dyrkar de helgedomar som finns utspridda i landskapet. På den 101:a dagens morgon får de göra ett val: antingen kan de stanna och bli upptagna i orden, eller så kan de fortsätta löpa i 1 000 dagar på en 38 400 km lång väg mot upplysning.
Det görs inom loppet av sju år, i omgångar om 100 dagar. Under vilodagarna mediterar de, lär sig kalligrafi och utför sina vanliga tempeluppgifter. Förutom den angivna vandringsleden och de obligatoriska sångerna och bönerna vid varje helgedom finns det andra regler: de får inte stanna för att äta eller dricka, inte ta av sig kläddräkten, hatten eller halmsandalerna de bär, och de får bara stanna och sätta sig en gång om dagen. En ytterligare utmaning väntar den som bestämmer sig för att fortsätta löpa på den 101:a dagen. Han har avlagt en ed och är nu en sökare, vilket innebär att han måste ta sitt eget liv om han misslyckas. Hittills har endast 46 munkar tagit sig igenom de 1 000 dagarna.
Trots svårigheterna är belöningen värd besväret för den som håller ut. Om man slutför kaihōgyō – och avstår från mat, dryck och sömn under de nio dagar som följer – blir man en levande Buddha och betraktas som ett helgon under sin egen livstid. I och med att de pressat sina kroppar och sinnen till det yttersta av vad människor klarar av, anses dessa munkar ha upplevt hela spektrumet av den mänskliga erfarenheten. Genom sin extrema fysiska prestation, mentala uthållighet och andliga hängivelse har de överlämnat kropp, sinne och själ åt sin övertygelse.
Lärdomar från ”maratonmunkarna”
Även om de flesta av oss aldrig kommer att slutföra kaihōgyō och löpa 38 400 kilometer, finns det några konkreta lärdomar att ta med sig från tendaimunkarnas traditioner. De är ett häpnadsväckande exempel på att ansträngningar bär frukt och en vision om vad vi kan åstadkomma om vi bara bestämmer oss. Hur ska vi då omsätta munkarnas lärdomar i våra egna liv?
Balansera kropp, sinne och själ
Öva på att vara närvarande
Tendaimunkarna ägnar en stor del av livet åt att bara springa, och det ger dem gott om tid att reflektera. Ta dig tid att vara stilla och låt ditt sinne vandra sin egen väg.
Hjälp dig själv för att hjälpa andra
Kaihōgyō är indelat i två etapper. De första 700 dagarna ägnar man åt sig själv, och de sista 300 dagarna ägnar man åt andra människor. Tanken är att man ska bli ordentligt grundad i sig själv innan man undervisar andra, och det är lika relevant för alla människor.
Sätt upp höga mål
1 000 dagar – eller 100 för den delen – är en nästa ofattbart lång tid. Det kan låta som dag efter dag fylld av smärta och ansträngning, men munkarna klarar det genom att odla en extrem mental uthållighet. Låt dig inspireras av dem när du sätter upp dina egna mål. Avståndet dit kan kännas väldigt stort, men med varje litet steg kommer du närmare mållinjen.
Lev efter dina värderingar
De som åtagit sig att löpa i 1 000 dagar tar uppgiften på så stort allvar att de är beredda att dö om de inte kan slutföra den. På senare år har detta reducerats till en symbolisk död. Då borde även vi kunna förbinda oss till att eftersträva våra mål. Se detta som en uppmaning att stå upp för det du tror på och kämpa för det du vet är rätt.
